The parting glass

 
Hola, självhjälps-Länna har fått fritt spelrum här for one night and one night only. Jag ser så många tecken på mig själv att jag inte är on top just nu, två exempel på att jag håller på att tappa förståndet är väl att jag vid upprepade tillfällen har försökt öppna ytterdörren med busskortet och använda P-skivan när jag parkerat i vårt eget garage hemma. Jag har i samband med detta insett, i sann Mia Törnblom-style, att jag måste sluta gå runt och "skjuta upp lyckan". Okej hahahahahahahahahahahaha fyfaaan vad fult men alltså: jag går liksom runt och tänker att bara jag gör det här och det här händer och när jag är så här, DÅ kommer jag vara lycklig och må bra men det är väl inte så jäkla smart att tänka så. Däääärför ska jag försöka hitta sätt att komma tillbaka on top redan nu, inte sen. 
 
Med den rafflande inledningen kan vi lugnt återgå till den klassiska uppdateringen. Förra veckan var jag nämligen ute och slirade med töntgänget, aka Sofia, Elisa, Camilla och Lina. Eller slira och slira, vi käkade tills vi höll på att dö och tog ett sista glas (ska betonas som i Miriams tolkning) på Langolo innan vi vinkade adjö över påsk. Fin kväll, mindre fin bild.
 
Annars har jag tillbringat påskhelgen med att försöka stressa ner men misslyckats brutalt OCH JAG FATTAR INTE VARFÖR???? Morr. Aja, är glad i alla fall för jag har dundrat på med skrivandet så in i helvete. Fun fact är förresten att jag alltid mentalt befinner mig i cp-matsalen på Östra när jag skriver, undrar varför.
 
Idaaaag mina vänner, var en bra dag. Jag gymmade nämligen med Sara!!!!1!!!!ett!!!!! Kan tekniskt sett inte säga att jag sett fram emot det länge eftersom det inte varit inplanerat mer än några dagar i förväg men jag har velat träna med henne huuuuuuuuuuur länge som helst (sen våren 2015 typ) så ingen var mer taggad än jag i morse när jag hoppade ur sängen. Vet redan nu att jag kommer ha livets jävla träningsvärk imorgon, även fast Sara hjälpte mig med en oväntad, brutal ryggknäckning hahaha. En finare filur den där mänskan.
 
När jag kom hem pluggade jag och skurade badrummet eftersom jag vaknat mitt i natten av att jag blödde näsblod och råkade sprutlakera hela spegeln med omnejd men var för trött för att fixa på natten.
 Helt orelaterad bild men kan inte titta på den utan att börja fnissa.
 
Måste avsluta med lite kuriosa. Den uppmärksamme läsaren minns att jag var irriterad över att min FACKING högra Conversesko varit spårlöst försvunnen sen i höstas. Jag kan nu stolt presentera lösningen på mysteriet. Skon har nämligen återuppstått! Vart var den då? Jo..........*trumvirvel*............. I BUSKARNA BORTA VID GARAGET!!!!!!!!!! Min första teori som jag formulerade i oktober stämde alltså all along! Ingen trodde mig (okej "ingen"= mamma, men hade det här varit en film hade "ingen" varit hela amerikanska kongressen plus min fru och våra två barn och jag hade ansetts vara galen.) De tre snorungar som gått bus eller godis den 29 oktober (alltså för tidigt, därför hade vi inget godis) STAL MIN SKO SOM STOD VID YTTERDÖRREN OCH SLÄNGDE DEN I BUSKARNA. Jag visste det. JAG VISSTE DET!!!!!!!!!!!!!!!! Så nu är min kära (mögelsanerade men i övrigt i fantastiskt skick) sko hemma igen och jag är redo att inviga våren med Converse på fötterna, precis så som det ska vara. Snipp snapp snut.