10 situationer jag minns från året som gått
När jag hade slitit som ett djur på jobbet hela helgen och på söndagskvällen efter stängningen köpte Julia och jag pizza som vi åt vid vattnet och såg solen gå ner. Julia blev alldeles mållös när hon fick det hemmagjorda spelet i födelsedagspresent som vi sen också invigde på plats.
När gosskören körde tema fashion disaster på mojitobaren i Barcelona och höll på i säkert en halvtimme och alla var on top of sitt game och fantasin tog aldrig slut.
Grillkvällen hos mig med Elisa, Sofia, Lina och Camilla när vi både skämtade men också pratade allvar och stämningen var så fin för alla var fokuserade till 100% och tog in allt som sades.
Dagen då alla på redaktionen var sjuka så jag gjorde i princip alla inslag och var så on fire så jag nuddade inte ens marken när jag jag gick.
När jag hoppade ut ur ett flygplan.
När Julia och jag dukade upp och fixade på baksidan på hennes landställe men vi fick ha det harmoniskt i max 20 sekunder innan regnet forsade så kraftigt att det var som om någon satt på kranen ovanför huvudet på oss. Vi fick bokstavligen kasta in allting och störtdyka ner på mattan med förlängningssladd och hela baletten. Det var regnvatten i både temuggar och glassen men det gjorde ingenting. Lite surt bara att lagom tills vi omgrupperat oss slutade det regna. Men det gjorde ingenting för vi hade det mysigt ändå och sjöng halsen av oss till Du är min man. 
När vi var på väg hem från en restaurang vid vattnet i Prag. Vi gick över en av broarna när solen gick ner bakom hustaken. Det blåste iskallt, jag var så bajsnödig och vi var synkade på ett sånt sätt att allt blev hysteriskt roligt och vi hakade i varandras kommentarer och garvade hela vägen hem.
Fem timmar allsång i bilen till Göteborg med Sofia.
När vi sjöng Right here right now från början till slut i armkrok i Barcelonas skumma, labyrintartade gränder och på så vis skrämde bort alla potentiella våldtäktsmän.
När Lina och jag tumlade ut på den hemliga takterassen på avslutningen den 1 juni och slogs av luft som var så där frisk som den bara kan vara om den inandas på hög höjd. Jag har nog aldrig känt mig så lätt som där ovanför Stockholms hustak med lite vin i kroppen, bredvid de personer som jag kommit så nära under våren och vetskapen om att vi blivit klara med alla uppgifter och att sommaren stod inför oss och att vi inte skulle behöva återvända till uni förrän 2017. Var nästan tvungen att hålla mig i räcket för att inte sväva iväg.