Tänkte att jag slänger iväg det här inlägget nu för jag vill inte börja det nya året med en tungsinnad tillbakablick.

Kvällen jag fruktat så länge är här. Trots att jag hatar den så mycket tänker jag att det kanske ändå är rätt skönt att den är här till slut. För om sju timmar är den äntligen över. Ångesten kommer släppa så fort jag sätter mig i bilen och kör hem, det känner jag på mig.

Jag har gått igenom så otroligt många olika sinnesstämningar den senaste månaden gällande den här kvällen. Ilska, avundsjuka, lättnad, ånger, sorg, hopp ja allt möjligt. Bara idag på förmiddagen har humöret pendlat men den naiva sidan av mig har hela tiden räknat med att jag till slut skulle få ledigt ändå eftersom jag stod på väntelistan. Jag såg framför mig hur jag med versaler skulle skriva i gruppchatten att jag kommer ändå. Någonstans inom mig räknade jag med det där lyckliga slutet. Så när smset kom kl 15.58 som sa att jag tyvärr inte beviljats ledigt men fick ha en trevlig kväll ändå brast det. Jag blev så jävla ledsen. På ett sätt var det kanske bra för det här gav mig en chans att gråta ut hela 2014 och träda in i 2015 helt tom på känslor. Jag har så höga förhoppningar på det kommande året att det här kanske var det ultimata sättet att sparka ut 2014 och träda in i 2015 med känslan av att "jag klarade det".